Studs, studs, studs, "dela macka, dela macka", studs, studs, studs, trampa, trampa, hopp, hopp, "ett två tre - tummen upp!", studs, trampa, studs, ryck i axeln/arm, studs, studs... sen gör man det om och om igen medan håret slängs hit och dit och man har en takt i var kroppsdel och man bryr sig inte för fem öre hur man ser ut! Det är en Converse kväll och de kvällarna är roligast.. för galet är kul!

Det blev visst utgång både onsdag och torsdag vilket innebär att jag har miljontals nya blåmärken, överallt. I onsdags var tanken att vi skulle ha företagsfest, man blir taggad bara man hör ordet! Varför? För att vi inte är kloka i någonstans när vi ses, så lägger man på lite alkohol på det.. ajajaj.. haha! Hel fint! Men, tyvärr finns där ett men, två av fem bangade och kvar var Toni, jag och Tess. Vi fick göra det mesta av det bästa och ringde in Carro-Åhus istället. Kvällen levde då kanske inte upp till mina förväntningar riktigt, men jag klagar inte för det!

Sen har vi gårdagen, det var en converse kväll, mer än så tycker jag inte att jag behöver säga!

Varför trycker vi tjejer ner våra fötter i skyhöga klackar när det vankas fest? Man har ju så himla mycket roligare i ett par converse. Man står stadigt på jorden och slipper de obligatoriska skoskaven. Att långa flickor väljer klackar ser jag mest bara som idioti. Men att det för min del lockar att bli si sådär 10-12 cm längre och känna på luften vid en högre höjd för en kväll är kanske inte helt är oförståbart. Det är tråkigt att vara kort. Det finns inget drygare än att få kommentarer om det, oftast helt onödiga fraser som mest bara är konstateranden för den andra parten. Det första människor brukar säga till mig är i stort sett något i stil med "oj..vad kort du är!". Ja.. vad svarar man? "ehm ja, trevligt att träffas dig med.." eller kanske "mhm oj, ditt ögonmått är fantastiskt!" i den mest sarkastiska röst man kan klämma fram. För det är som att jag skulle gå fram till någon och säga "hej, din tröja är blå!" Mäktigt konstig blick man hade fått tillbaka då... (speciellt om tröjan faktiskt inte varit blå, haha) Att de jag känner och umgås med skämtar om min längd är sånt jag kan leva med, det bryr jag mig inte om, tror att jag ligger inne med hälften av de skämten själv så. Men det är när folk inte verkar ha något vettigare att säga till mig då de onödiga fraserna som mest bara låter som att man tänker högt kommer fram, då önskar att man bara kunde hålla tyst, för det är så drygt..

Vi ses
/M