Idag har jag nog världens sämsta anledning till varför jag inte är i skolan. Jag kommer helt enkelt inte dit, antonia har min plånbok och mamma hade ingen växel. Jag är alltså strandad i Lyngby!

Min väska och plånbok hade jag ju lyckats glömma när vi åkte ifrån Sebbe i lördags morse, jag zoombieade mig liksom ut ur lägenheten så jag hade ju ingen tanke på att en plånbok vore bra att ha till framtida bruk. Så jag fick ju sätta Toni på att fixa det, hon skulle ju faktikst kommit och lämnat den igår kväll men blir man förvånad när hon ringer och säger att hon missat tåget hem? Svar nej. Vi får alltså utbyta lite saker senare idag, men jag kan slå vad om att hon glömt de andra sakerna som finns hemma hos henne. t.ex. min klocka, jag är beroende av min klocka..

Dum dag att inte vara i skolan. Svenska uppskriving endast på lektionstid, sist skrev jag ca 3 meningar och med tanke på den relationen jag har med lille Lasse så, haha. Sen var det ju även sista dagen att umgås med Tess, bella och Toni innan de åker till Badgastein. Det kommer bli en tråkig vecka framöver! Tänk om jag bara kunnat åka skidor.. damn. Sen idag hade jag ju även behövt skriva ut lite stödord till imorgon, fixat fakturan, inbjudningskort och pratat med filosofiläraren...

Detta har varit/är en sjukligt stressig vecka, massvis att göra!
Måndag: Börja på Svenska uppsats (behövde vara väl påläst!)
Tisdag: Opponera samhällsarbete, Företagsprestentation (viktig tävling: bästa UF-företag)
Onsdag: (långt) Möte med Carro P och Jenny angående fredag
Torsdag: Fortsätta med svenska uppsats, på utbildningsmässa
Fredag: Frukostmöte på ideforum och presentera vårt företag, stort historiaprov
Lördag: jobb
Söndag: ååh, sova!

Begreppet fritid existerar inte för mig denna vecka alltså (knappt sömn heller). Det har varit allt mellan 20-sidiga power point presentationer, rå-plugg, andra förberedelser/övning, opponering, skriva loggbok, fixa inbjudningskort... Kankse var bra att jag inte kom iväg till skolan idag? Nu har jag ju faktikst tid att ta tag i den där historian! Och så måste jag öva på morgondagens presentation, är nervös..

Tänk vad skönt det ska bli med helg :)

Vi ses
/M

Haha, freeeaaakyyy friday! Hela fredagen var totalt störd. Men jävligt kul! En dag med en massa tjejer som alla var lika peppade och då vill jag uttrycka mig på detta vis: "gött" ;)

Det var såhär, vi började dagen med Kalas-möte som var planerat att ta start kl.10 men ack, jag försov mig! Men där var väl ingen som var förvånad över det... Iaf så skulle vi fixa färdigt vår företagspresentation men som alltid när vi träffas så spårar det ur totalt, och det är det jag älskar med vårt företag! haha! Det blev olika former av tabbar, crazy bil-disco, styrketräning, pulkaåkning osv. Dock ingick konstigt nog det mesta i det vi ´faktiskt skulle göra... Men när det sen blev tal om fest på kvällen var stämningen nästan olidlig. Vi var på gång, vi var laddade, vi var tända! (..Vi dunka-dunkade till Ledin..) Mötet avslutades runt 6, Jag var hemma cirkus 7 då det var snabba puckar att byta om och sånt sen åktes det iväg till Toni Irvings (Även känd som Antonia Weber) bostad. Jag, Toni, Sara, bella och Therese hade sen förfest på Antonias golv och det har vi sen tidigare sett att det är fint, riktigt fint! Men där spederades några timmar sen skulle vi bege oss in mot stan. Tack vara mig missade vi visserligen bussen.. Men i vilket fall som helst så drogs det till class sen. Tyvärr så är jag en mästare på minnesluckor och detta var en kväll som jag ej slapp utan, drabbades ganska hårt faktikst.. men men, sånt som händer! :) Ibland är det bättre att inget veta..
 


Vi ses
/M

Jag har tråååååkigt!

Det började pratas om utgång ikväll, jag kände mig väldigt sugen! Men det blev visst inte så iaf eftersom det visade sig att de andra skulle på en "members only" förfest som jag inte fick vara med på. Kinkig värd tyvärr, det tyckte jag var elakt. Vadå "fullt"? jag är 1.50, kallas mini, hur mycket plats tar jag på en skala? hahah

Jag känner att jag har varit väldigt dålig på att vara 18, alltså att göra 18-års-grejer. Mitt leg har inte åkt upp särskilt många gånger. Aja, jag får jobba på det..tss..

Visserligen är jag ganska trött, för vet ni vad jag har gjort hela dagen? Haft möte. Träffades med Kalasfabriken UF vid halv 1 tiden på det vanliga stället, dvs. i Carro Ps lusthus, där vi har jobbat på vår företagspresentation som är inplanerad på tisdag. Kommer bli great! Dessa 5 timmars möte innebar kanske inte full koncentration eftersom vi svävade iväg på diverse diskussioner. Framförallt på ämnet: framtid.

Jag måste ju bara säga, mina vänners förtroende för mig är förfärlig! När jag t.ex. börjar prata om att jag borde försöka skaffa mig ett jobb höjs ögonbrynen till en väldigt hög nivå, förvånade är inte förnamnet ens! Så idag var jag tvungen att fråga: "..Asså..Tycker ni verkligen att jag är så lat..!?" "hm.. vill du att vi ska svara ärligt?" haha! Men de tyckte tydligen inte att jag var helt lat, de är bara förundrade över min lugna attityd mot allt.

Som Baloo sjunger - var nöjd med allt som livet ger, kloka ord. Jag stressar alltså inte upp mig inför alla val i livet, för hur det än blir, löser det sig på något vis! Det jag väljer att upphöja i mitt liv är relationer, för så länge det känns bra på den fronten är jag nöjd med livet. Att ha en karriär har aldrig känts så viktig för mig, visst är det kul om jag nu hittar något som jag verkligen vill ägna livet till, men om det sen visar sig att jag jobbat på maxi halva mitt liv - fine by me! Bara jag har pengar att leva för och fortfarande har kvar mitt glada humör! Jag upphöjer det allmänna välbefinnandet. Men jag börjar bli lite trött på hur folk reagerar, jag börjar ju tveka på mig själv. När ingen annan verkar tro på att jag ska klara vuxenlivet, ja, det är ju ingen confidens bouster direkt!

Folk har nog missförstått mig helt! Jag har bara ingen panik med allt, jag är 18 år, planerar att leva 3 gånger längre, så varför sån brådska? jag har ju hela livet framför mig! Klart att jag hade uppskattat att bli framgångsrik, idén dissar jag inte. Men det hänger på hur man uppnår den... Jag vill inte i slutet av mitt liv blicka tillbaka och se mig slava för att uppnå något karriärsmässigt mål. Vill inte drunkna i karriärsstegen liksom, med stress och press. Jag ser själv en utarbetad pappa här hemma, sån vill jag inte bli. Men det betyder ju heller inte att jag inte kommer bry mig om att försöka...

Som framtida jobb vill jag helst arbeta med mycket människor, jag tycker om att möta nya personligheter och bolla idéer där emellan (ifall man får chansen) trots att jag tyvärr kan karaktäriseras som blyg. Men sånt går väl att träna bort? Därför funderade jag ett tag på psykolog, hade ju varit jätte intressant! Men sen kom jag på att jag inte var så bra i på pappret... Men i vilket fall som helst så vill jag arbeta med något fritt, brett, alltså inte vara insnöad på en specifik sak. Jag är mer något man kallar en kreativ människa, men på grund av brist på självförtroende har jag aldrig vågat/klarat av att leva ut mina intressen. jag går samhällslinjen och härrom veckan frågade min mamma varför, eftersom hon ser att jag saknar motivation och drivkraft. Hon vet att jag går helt fel linje eftersom min utbildning ligger långt bort från mina egentliga intressen. Tråkigt men sant...

Mitt måtto är "jag går dit benen bär mig, det ska inte vara svårare än så". Jag har hört många uttrycka att mål och ordentliga framtidsplaner är viktigt, men jag tycker det oftast ger orealistiska förväntningar som i många fall kan sluta i missnöje, och vem gillar sånt? Därför är det bättre om man tar det som det kommer, visst kan man göra planer/mål men man måste kunna acceptera om livet tar andra svängar någonstans också.

Visst, jag har drömmar, stora drömmar. Tyvärr är de för stora, så sannolikheten är minimal. Men det accepterar jag och tror att jag kommer vara ganska nöjd med mitt liv ändå. Jag är en person som tycker att "nöjd" är lagom!

Vi ses
/M

Nu är jag tillbaka i Skåne igen efter en helg hos syster i Göteborg. Det har varit en mycket mycket trevlig tripp! :) Malin&Emil var dessutom kattvakter till två små söta kis-ungar, Sixten och Zlatan, bedårande små intelligensbefriade varelser! Jag vill också ha en..

När jag kom upp vid halv åtta tiden i fredags kväll möttes jag av Malin och hennes vän så gick vi ut och tog något glas, men framåt tio hade de dratt upp musiken ganska högt och brevid oss satt ett gäng som var gaaanska på det, så det blev ganska svårt att hålla en konversion. Tanken var först att vi skulle dra vidare, men istället åkte vi hem och öppnade en flaska vin och spelade TP. Jag förlorade... attans!

Lördagsmorgonen bestod av lite katt-lek innan vi begav oss ut på stan. Härligt när vädret var så fint! Solen sken jätte mycket och det luktade vår i luften, sjukt nice! Det blev inte sådär jätte mycket shoppande men det kändes ju ganska bra för plånboken. Jag var trots allt på en liten utflykt med mina kära vänner i onsdags där summan blev lite maffigare, vi var nämligen i Malmö. Mååånga kassar följde med oss hem då.. haha, men vad förväntar man sig när 5 tjejer tar en heldag i Malmö? Men det var en ruskigt trevlig utflykt iaf!
Meeen i vilket fall som helst, efter min och systers mindre shopping blev det hem och byta om sen spenderades kvällen hos en annan av hennes kompisar som fyllt år. Många galna historier man fick höra där, och åt en jätte god hembakad pizza! Så spenderade jag min alla hjärtans dag :) Blev tyvärr ingen ordentlig dejt, men det blir ju svårt när man är så pass många mil hemifrån ;)

Sen blev det söndag igen, då vi mest tog det lugnt. Var ute och gick en ganska lång promenad i Skatås vilket var skönt, väl hemma igen värmde vi lite varm choklad och sen tittade vi på lite film och sånt. En utmärkt mys-söndag blev det :)

Så var det måndag och det var dags för mig att åka hem. Klockan 3 började jag packa upp väskan här hemma igen. En timme senare kom Toni hit! Fick ett sött sms där hon undrade när jag kom hem och så och då jag ringde henne uttryckte hon i en desperat suck att hon var uttråkad "man kan du inte komma hit då?" "...JO! Det kan jag..!!" sa hon i en väldigt tjurigt och vresig röst, haha. Hon är för söt :) Sen bakade vi kladdkaka, tittade på Robin Hood och busade resten av kvällen :)

Idag skulle jag träna, men jag är jäääätte hes och har ont i halsen. Igen.. suck...men jag har super mycket god kladdkaka över. Så är det ingen som vill komma över på en fika? :) Jag bits inte, jag lovar..

Vi ses
/M

För två veckor sedan vad livet på topp, jag kände mig så stolt över mig själv. Början på det nya året hade gått så bra då jag kände att jag verkligen tagit tag i mitt liv och rättat till mina kostvanor, sovvanor och hade kommit igång ordentligt med träningen. Plugget gick bra och var väl strukturerat och jag hade börjat fundera på framtiden. Jag var precis på väg ut och försöka skaffa mig ett jobb... Men vad händer? Ja självklart dalar livet neråt. Ett sammanbrott har legat nära. Ifall det inte varit för mina vänner hade jag nog kraschlandat. Först blir jag sjuk, med alla möjliga symtom, bara det gjorde mig rädd! Så efter en veckas sängliggande kände jag mig redan då lite efter med de där skolarbetena och skulle precis ta tag i det då min Kajsa under plågsamma omständigheter dör. Det låter så konstigt, även i mitt huvud, att ett djur kan ha så stor betydelse för en, men så är det, Kajsa var nog verkligen min svaga punkt.. Så mitt i min nyfunna ensamhet, med tiden rinnande förbi mitt framför ögonen på mig, hade jag plötsligt 3 dagar på mig att få ihop 3 arbeten. Med min redan mycket påfrestade hjärna efter att ha varit uppe i nästan två hela dygn, har jag kämpat och kämpat för att få ihop något... Men med ett genomsnitt på 3h sömn/natt i en vecka, blir det inte bra och då kan man inget annat än att må psykiskt dåligt. I helgen väntar mer plugg och dessutom jobb, kul...

jag tror att allt jag behöver är egentligen sömn, men sånt har jag visst inte tid med..än. Allt beror också på dålig timing och jag finner mest livet väldigt orättvist för tillfället. Jag är inte rätt person för att klara av sånt här. För när jag kommer i en negativ inställning stänger mitt system oftast av totalt, som ni kanske märker... Motivationen bara rycks bort under fötterna på mig!

Dags att försöka rycka upp sig, ikväll ska vi ju faktiskt ut och äta och det ska bli trevligt! Det är förmodligen precis den medicin jag behöver! åh ja, bara tanken på det gjorde att jag fick se några ljusglimtar! Det kommer fixa sig, snart börjar en ny vecka och så hoppas jag på att hittar tillbaka till den Maria var kunde vara stolt över för bara två veckor sen.

Vi ses, nästa vecka!
/M

För 5 år sedan levde min Kajsa ett så kallat vilt liv tillsammans med sin bror och mamma och var en mycket skygg katt. Den dagen hon miste sin familj hittade jag henne i vår trädgård, och till min förvåning letede hon sig direkt upp i mitt knä knä (vilket är den enda gången hon någonsin har velat ligga i någons knä) där hon myste ner sig och somnade trygt. Hon valde mig. Sen den dagen har vi varit oskiljaktiga. 

När jag nu måste vänja mig vid en vardag utan henne gör det så ont. Det kommer att bli så ensamt. För  hon fanns som sagt alltid vid min sida. Det känns så orättvist.. Usch vad jag hatar detta. snyft...

/M

Husdjur.

Det är läskigt hur man kan fästa sig så vid ett djur och hur stor del av ens liv den kan bli. Det är en relation där samtal är uteslutet, ändå finns förmågan att kunna förstå varandra. Man bygger upp ett mycket speciellt band där man kommuniserar genom att lära sig att tolka varandras kroppsspråk och tonlägen, och det kräver en viss förmåga och respekt. Här finns inget svek, bara tillit och värme. Det är vad jag vill kalla ren kärlek. En fin vänskap. Därför gör så otroligt ont i ens hjärta att behöva se sitt djur, sin vän, lida så..

Jag har inte sovit en blund denna otroligt långa natt eftersom jag har suttit kattvakt till en illa däran Kajsa, förmodligen påkörd. Hittade henne på trappan blodig, kall, rädd, i väldig smärta och kunde inte gå. Då brast mitt hjärta! Tänk så hemsk att bara sitta brevid och inte kunna göra något. Plågsamt. Många tårar har dalat ner för mina kinder. Så min morgon kantades med veterinärsbesök både i vä och på Hässleholms djursjukhus där hon nu befinner sig. Jag känner mig väldigt ensam, eftersom hon alltid annars finns intill mig. Här hemma gör vi allt tillsammans. Sover, äter, tittar på tv, pluggar, busar..

Nu är det inte sommar jag vill ha, jag önskar mig mest av allt en frisk Kajsa...

Snyft...
/M