För två veckor sedan vad livet på topp, jag kände mig så stolt över mig själv. Början på det nya året hade gått så bra då jag kände att jag verkligen tagit tag i mitt liv och rättat till mina kostvanor, sovvanor och hade kommit igång ordentligt med träningen. Plugget gick bra och var väl strukturerat och jag hade börjat fundera på framtiden. Jag var precis på väg ut och försöka skaffa mig ett jobb... Men vad händer? Ja självklart dalar livet neråt. Ett sammanbrott har legat nära. Ifall det inte varit för mina vänner hade jag nog kraschlandat. Först blir jag sjuk, med alla möjliga symtom, bara det gjorde mig rädd! Så efter en veckas sängliggande kände jag mig redan då lite efter med de där skolarbetena och skulle precis ta tag i det då min Kajsa under plågsamma omständigheter dör. Det låter så konstigt, även i mitt huvud, att ett djur kan ha så stor betydelse för en, men så är det, Kajsa var nog verkligen min svaga punkt.. Så mitt i min nyfunna ensamhet, med tiden rinnande förbi mitt framför ögonen på mig, hade jag plötsligt 3 dagar på mig att få ihop 3 arbeten. Med min redan mycket påfrestade hjärna efter att ha varit uppe i nästan två hela dygn, har jag kämpat och kämpat för att få ihop något... Men med ett genomsnitt på 3h sömn/natt i en vecka, blir det inte bra och då kan man inget annat än att må psykiskt dåligt. I helgen väntar mer plugg och dessutom jobb, kul...

jag tror att allt jag behöver är egentligen sömn, men sånt har jag visst inte tid med..än. Allt beror också på dålig timing och jag finner mest livet väldigt orättvist för tillfället. Jag är inte rätt person för att klara av sånt här. För när jag kommer i en negativ inställning stänger mitt system oftast av totalt, som ni kanske märker... Motivationen bara rycks bort under fötterna på mig!

Dags att försöka rycka upp sig, ikväll ska vi ju faktiskt ut och äta och det ska bli trevligt! Det är förmodligen precis den medicin jag behöver! åh ja, bara tanken på det gjorde att jag fick se några ljusglimtar! Det kommer fixa sig, snart börjar en ny vecka och så hoppas jag på att hittar tillbaka till den Maria var kunde vara stolt över för bara två veckor sen.

Vi ses, nästa vecka!
/M