Husdjur.

Det är läskigt hur man kan fästa sig så vid ett djur och hur stor del av ens liv den kan bli. Det är en relation där samtal är uteslutet, ändå finns förmågan att kunna förstå varandra. Man bygger upp ett mycket speciellt band där man kommuniserar genom att lära sig att tolka varandras kroppsspråk och tonlägen, och det kräver en viss förmåga och respekt. Här finns inget svek, bara tillit och värme. Det är vad jag vill kalla ren kärlek. En fin vänskap. Därför gör så otroligt ont i ens hjärta att behöva se sitt djur, sin vän, lida så..

Jag har inte sovit en blund denna otroligt långa natt eftersom jag har suttit kattvakt till en illa däran Kajsa, förmodligen påkörd. Hittade henne på trappan blodig, kall, rädd, i väldig smärta och kunde inte gå. Då brast mitt hjärta! Tänk så hemsk att bara sitta brevid och inte kunna göra något. Plågsamt. Många tårar har dalat ner för mina kinder. Så min morgon kantades med veterinärsbesök både i vä och på Hässleholms djursjukhus där hon nu befinner sig. Jag känner mig väldigt ensam, eftersom hon alltid annars finns intill mig. Här hemma gör vi allt tillsammans. Sover, äter, tittar på tv, pluggar, busar..

Nu är det inte sommar jag vill ha, jag önskar mig mest av allt en frisk Kajsa...

Snyft...
/M