Note to myself: Sluta dricka kaffe så sent in på kvällen...

Jösses, ännu en sömnlös natt. Det gick inte att somna, det bara gick inte. Alls. Men det var kvällen värd. Jag och Toni hade det hel mysig!
Blev upphämtad på maxi vid 7 då vi åkte till Nosaby och tittade på David spela lite. Vi hittade Stoffe där :) och Pelle. Men det blev ett kortare stopp eftersom vi skulle vidare till Vä och bjuda på tårta. Jag skulle visst följa med på lagmöte. Spännande, javisst. Tårtan var god.

Paketen blev lyckade, hon bara skrattade lyckligt och kramades varmt när de öppnades! I paket nr 1 var där brevpapper, behövligt nu det kommande året. Vidare fick hon partypattar - med rally motiv! 2 in 1 alltså. Ögonen lyste glatt på henne! Så hade jag hittat en bok med titeln "vem vet egentligen bäst? Är du en besservisser?" vilken hon direkt förstod piken i, det kan vara hopplöst att diskutera med den där flickan.. tro mig. I sista paketen fanns ett paket kyckling skinka, den gillade hon nog bäst, Toni tycker om skinka nämligen. Fast kanske oväntat att få det i present, klockrent var ordet hon själv använde. Jag vet hur man får min vän att le.

Efter tårtan körde vi in till stan och åt lite snabbt sen begav vi oss bort mot Taste och bad Rebecka att komma ut med det vanliga. Efter ett tag kom Johan förbi och slog sig visst ner hos oss för att snacka, vilket han är bra på.. och vad som mest uppmärksammandes var en diskussion angående vad man hade gjort ifall en kille hade kommit fram, ganska ful, men snuskit rik och erbjudit en 100 miljoner för att ha sex med en bara en gång. Jag och Toni var iaf överens och svarade snabbt nej, vilket han hade mycket svårt och förstå. Det handlade ju om 100 miljoner. Visst, vi lever i en pengafixerad värld där summan på vårt konto avgör det mesta. Livsstil, socialt rank, sinnesstämning, prioriteringar, världsuppfattning... you name it.  Men, Nej. Jag har tillräckligt mycket värdighet och respekt för mig själv för kunna att tacka nej till ett sådant skambud. Fast av de vi pratat med så verkar jag och Toni var de enda som hade sagt nej? Kalla mig pryd, men patetisk och desperat är två ord som vilar ute på tungspetsen. Ett nummer till en terapeut är vad killen hade behövt, jag hade bara tyckt synd om honom - the boy need some confidence! poor guy.. Senariot hade varit sorglit. och vad hände med det respektfulla uttrycket "att tjäna sitt eget leverbröd"? Jag är ju en tjej som är för enkelhet, men det finns gränser till hur lågt man skulle sjunka för att få tag i pengar. Visserligen hade jag donerat bort det mesta eftersom det är onödigt stor summa för en person, men come on? Nä.

Aja, hur som helst. Efter latten bestämde vi oss för att hälsa på Susanne, hon fyllde trots allt också år! Så när vi tittade in satt Susanne, Tess, Stoffe & Alle och spelade TP vilket vi anknöt oss lite diskret till. Jösses vad de fuskade! Så bjöds det på kaffe innan de skulle kila i säng, vi skulle ut. Men det är en himla kär familj att umgås med det! Ja, men därefter stack vi till Banken, en del folk ute. Det var chill :) Så efter stängning blev det mat, liten promenad, bilproblem sen stod jag här hemma på trappen. Klarvaken. Blä. Döds seg är vad jag är och har ont i mitt huvud.

Men som sagt, det var en mysig kväll. Spontana kvällar blir oftast bäst!

Vi ses
/M

Tja och hej. Long time no see..

Idag fyller min bästa vän år, det tycker jag är kul. Inte bara för att hon ska bjuda mig på tårta utan för att det innebär att jag även får några goda skratt gällande hennes present. Nyfikenheten den senaste veckan har varit roligast. Hennes gissningar på vad hon ska få har cirkulerat kring en trädgårdstomte, porslinskyckling, förstabands låda, ett paket knäckebröd, badanka... Hon förväntar sig inget seriöst idag, det ska hon inte få eller. Humor är viktigt. Fast det finns lite mer poäng i det jag köpt faktikst.. Jag ser fram emot lördagen då vi ska fira henne, det kommer vara första gången sedan studenten som jag, Tess, Toni, Bella och Sara kommer att finnas på samma ställe! Det är guld värt, för jag har saknat det :)

Det är snart 7 veckor sedan vi sprang ut i det verkliga livet, för 7 veckor sedan var det fest. Oj vad det var fest...
Saker och ting har flutit på ganska smidigt sedan dess, jag tycker att livet behandlar mig väl. Just nu försöker jag att bara njuta av min ledighet och av sommaren innan livet går mot nya höjder.. Hösten kommer att bli tuff med allt som har med skolan att göra, jobb och dessutom utan Antonia. What to do, what to do?
Om en månad börjar allvaret, men jag är faktikst ganska spänd. Förväntansfull. Nervös.
Mmh, spänd är rätt ord.

Vi ses
/M