Till dig i kollektivtrafiken.

Jag tycker inte om att hoppa på en halvfull buss, då alla hel-säten är upptagna men där är gott om personer som sitter själv. Var ska man sitta..? Man är uttittad. Beslutsångest. Och man vet, man kan endast gå framåt. Så bedömningsförmågan måste agera snabbt. Vem har ett vänligt nog ansikte? Vem luktar minst illa? Vem får jag ens lov att slå mig ned bredvid?

Ja den vanliga visan, but not the point, det jag mest ogillar är de människor som verkligen markerar att de inte vill ha någon bredvid sig! Undviker ögonkontakt totalt, har slängt upp sin väska i det andra sätet lagom nonchalant eller till och med har satt sig längst ut… Man ser det besvikna ansiktsuttrycket om man, gud förbjude, skulle fråga ifall man får slå sig ner.
Hallå! Vi åker kommunalt! Lilla vän, orka markera revir då…

Världen hade varit en bättre plats ifall man varit lite mer öppenhjärtad, tex erbjuda en främling en sittplats. Och le, glöm inte att le.

Jag gillar vänlighet,
man blir så glad.

Minns mina kloka ord
/M