Sitter här med tunga ögonlock, det är hög tid att sova.
Tvingade mig själv till att stanna uppe, fick nys om dokumentären Adolf Hitler - mitt livs kärlek.

En dokumentär om andra världskriget - som om man aldrigs sett en sådan förut, tänker ni möjligtvis. Jo självklart. Men denna var annorlunda, mer Andra världskriget - inifrån.

En dokumentär på en och en halv timme med enbart privata filmer från den tiden, tagna av Hitlers älskarinna Eva Braun. Så bilderna var vinklade från en helt annan sida samtidigt som en berättande röst tog en steg för steg genom krigsförloppet. Presenterade männen som syntes vid hans sida, hur han gick tillväga, hur han ska ha tänkt.... denna manipulativa man.

Det var märkligt att se så förhållandevis glada bilder samtidigt som man vältrade sig i avsky om vad som berättades. Det var intressant, men ändå så hemskt. Upprörande att se Eva Brauns totala likgiltighet mot vad mannen hon älskade gjorde mot världens människor. Där levde hon i en allt mer lyxigare miljö, umgicks med nära och kära, oberörd på grund av tilltron i sin man och medvetandet om att hon satt säkert - eftersom hon tillhörde den rätta rasen.

Tacka gud för att Tyskland stupade till sist,
vem vet hur världen annars hade kunnat se ut idag...

/M