Så typiskt.

När vi satt i bilen på väg till stationen i går morse pratade jag och min mamma om det kalla vädret som har hållt i sig länge nog tycker vi, vi vill ha sommar! Så slänger hon ur sig något om att det varit så skönt att alla i familjen har lyckas undgå att bli förkylda. Peppar, peppar la hon sedan nervöst till. Men då satt ju jag redan där med en täppt näsa. Väl i skolan saknades typ halva klassen. Brevid mig satt Jenny som gnällde lite lätt, sa att hon började känna sig lite febrig. Varje gång hon sa något sånt kände jag hur min hals faktikst gjorde mer och mer ont. Olägligt nog..

Väl hemma då jag kämpade med att förbereda mig inför dagens tenta kände jag mig allt mer seg, ont i huvudet, ont i kroppen osv... Men jag höll mig uppe ett tag för att läsa färdigt om allt vad som har med IT och göra innan jag gav upp och gick och la mig...

Så vaknade jag, 06.02, och tänkte bara fan. Jag rörde mig sakta ner för tappan och rotade tröttsamt fram termometern.. och javisst. Feber så det sjunger om.

Då blev ingen tenta idag. Riktigt irriterande att skjuta upp något sånt.
Det är min mammas fel, man ska aldrig säga så. Aldrig.

Så typiskt. 

Vi ses
/M