God kväll kära vänner!

Det är trettondagsafton och jag är på bra humör. Tyvärr lämnade nyss mina föräldrar mig så här sitter jag i min ensamhet, medan de är ute och roa sig. Men det är bra. De lämnar faktiskt huset alldeles för sällan om man fråga mig! Men nog om mina föräldrar.

Idag återvände jag.
Återvände till Osby och min kära klass. Jag måste säga att det kändes väldigt bra, jag har saknat mina vänner från Skånes alla håll. Osby är vår knytpunkt, av alla ställen... just lilla lilla Osby. Då var det alltså tillbaka till allt prat, skvallrande och den fnittrande bakre raden
Fab 4 är den kallad, dock saknades en p.g.a. snöovädret.
Jag har alltid kul när jag är i skolan och det gillar jag mycket starkt!

Tråkigt nog så förstod jag verkligen ingenting om vad som föregicks på lektionen idag, jag menar det. Verkligen ingenting. Men jag minns en stor bild på tavlan, med pilar överallt - kors och tvärs och igenom. Vi byggde på denna bild i över en timme… Till slut såg det ut som en fyraåring hade gått lös på ett bit papper med en krita. Bara crazy.

Den ska jag kunna återberätta på torsdag.

Men en sak jag gillar med skolan är hur vi för det mesta spårar ur totalt. Under en liten stund idag diskuterades till exempel hur och om världen hade fungerat utan adresser och namn. Vi var och kände på framtiden lite. Som alltid. Min lärare är fascinerad av framtiden tror jag.
He is a thinker. And he is allways waaay outside of the box.
I like it.

Dagens glädje:
Fri tänkande

Vi ses
/M