Nu mina vänner ber jag er beskåda en sida av mig som man inte riktigt har fått se, nämligen Arbetar-Maria. Hon som gör grovgörat, hon med hammaren i handen, hon i arbetskläder! Och jag vet ett par som skulle skratta åt denna tanke, jag har fått höra att detta vore en syn värd att se... framlagt i en något road och tvivelaktig ton!

Så varför inte en bjuda på sig själv? När det ändå är våffel-dagen.
Here it is! Klädsamt, inte sant?


I avslapnat läge med händerna i fickorna, det är väl så jag har sett ut den största delen av dagen.
Men även jag kan meka minsann. Jag har skruvat och hammat och klippt och vevat. De frågade faktikst ifall jag inte ville stanna kvar nere hos dom i produktionen istället för att sitta på Costumer Service. Men jag tackade artigt nej och bortsåg ifrån ironin i hans röst.

Arbetsskadad blev jag med, jag skar mig på tummen. På något som tydligen kallas ett spännband.
Jag fick tilläcklig mycket medlidande i form av ".. Ja, jag sa ju att det ar vasst! .. Ska jag ta över?"
Jag nickade uppgivet tillbaka och började banka i lite plastpluttar, med en gummiklubba. Säkrare.

Det var sådana linjärenheter jag försökte bygga:


Det var alltså så en dag nere på produktionen på Tollo går till.
Tydligen spenerar alla nya minst en dag nere i produktionen när man börjar, vare sig man är praktikant eller chef. Det tycker jag är bra policy.

Det var allt jag tänkte bjuda på idag!

Vi ses
/M