Jag tog en lite röjar runda i smyckesskrinet igår och konstaterade att det börjar bli dags att rensa ut. Jag har alltid varit så dålig på att slänga. Guilty as charged. Men jag tror inte att jag är den enda när jag säger att jag t.ex. har lyckats sparat enstaka örhängen, i hopp om att den andra delen ska dyka upp, någon dag. Man dansar bort ena örhänget under en sen natt på dansgolvet, förlägger dem, tappar dem... Ändå sparar jag allt och tänker "den andra dyker kanske upp". But guess what? It's not gonna happen.

Det var dags för mig att inse det, så jag började sortera ut mina gamla skönheter. Men mitt i min seperationsångest insåg jag att mycket av det jag hade framför mig hade potential. Med lite justering och en gnutta tålamod kunde mycket av det bli utmärtka berlocker till ett halsband. Det var ett typiskt Just make it work - moment.

I dessa tider pratas det mycket om återvinning och det här blev mitt bidrag till samhället. Det krävdes lite knep och knåp och en bra tång, men jag blev ganska nöjd med min kreation. Enkelt, fräscht med lite sött och lite tufft. Den känns väldigt jag.



/M