Då var sista dagen på Tollo arbetad. Efter ungefär två och ett halvt år på Tollo så kände jag att det var dags att försöka gå vidare mot nya utmaningar. Det var med blandade känslor som jag sa adjö till mina kollegor för en sista gång (jag har ju sagt hejdå till dem ett par gånger tidigare...). Dem tyckte klart att det var tråkigt att jag skulle sluta men samtidigt förstod dem mitt beslut. Det blev i alla fall en bra sista dag då vi bland annat lunchade tillsammans i Araslöv på företagets bekostnad, sedan bjöd jag dem som ville på fika nu i eftermiddag. Samma kaka som jag "brukar bjuda på när jag slutar" och den var lika uppskattad som alltid, men nu var det ju verkligen sista gången och det satte väl en extra tusch. Jag fick även lite presenter av både mina kollegor och ifrån företaget. Av mina kollegor fick jag ett jätte fint armband ifrån Pilgrim som jag blev jätte glad för. Sedan en Alessi vinöppnare ifrån Tollo, dock har jag och Jens redan två stycken så jag kommer till att byta den till något annat fint. Tre är en för mycket. 

 

Nu är jag alltså arbetslös vilket känns lite nervöst, men samtidigt bra. Jag behöver lite tid för att andas ut, eftersom jag knappt har varit ledig i mer än en veckas tid på över 2 år. Misstolka mig inte nu, jag tycker om att jobba men kropp och själv behöver ta en paus då och då. Jag ska ta lite tid nu att fundera på vad jag vill göra, ta hand om mig själv, söka jobb, måla tavlor o.s.v. Jag känner mig harmonisk och ganska nöjd över mitt beslut att tacka för min tid på Tollo, även om mina kollegor klart kommer att vara saknade.

 

Det kommer att bli en spännande tid framöver. Men allt kommer att lösa sig, det vet jag.

 

Sista dagen imorgon - fram med recepten på min vanliga kaka. Varför gå ifrån ett vinnande koncept?

 

 

Jens frågade mig lite förskräkt ikväll vad jag hade gjort på mina fötter. Dem såg helt nerblodade ut. Jag vände blicken mot mina fötter och började skratta medan han tittade lite frågande på mig. Jag förklarade för honom att jag bara hade plaskat i lite vattenpölar med mina röda loafers. Då fnös han till på ett lite lätt roat vis och skakade på huvudet. Jag skrattade vidare och studerade mina röda fötter. Så tokigt att skorna hade färgat av sig.

Min krigare


Jag och pappa skeptiska till att åka på en tur i pansar bilen. Sne hjälm har jag med.


Testade förarhytten, tummen upp! Höll på att spräcka byckorna när jag kämpade mig upp där.


Mamma testade såklart med!


Hittade även kusin Henrik - bärgaren!

Hej vänner!

Jag har precis myst ner mig i soffan med en kopp kaffe och söndags-njuter för fullt. Jens är inte hemma, han jobbar idag. Det är nämligen regementets dag så jag ska även ner och besöka honom snart tillsammans med mina föräldrar. Jag får ju inspektera hans arbetsplats lite och om jag har tur så får jag åka med sväng i pansar bilen.

Igår var en mindre spännande dag, vi stod och diskade större delen av dagen. Jag och Jens har en miljon olika glas och tråkigt nog använder vi dem knappt. Vi har för många så kallade "finglas". Nu fyller vi ett helt virtinskåp och då har vi ändå begränsat oss med vilka som vi ska ha framma. Vinglas, ölglas, whiskeyglas, snappsglas, martiniglas.. You name it.. Jag kom fram till att vi helt enkelt måste bjuda in till fler middagar så att vi får användning för dem.  

Whiskey hyllan

Till mindsommarsnappsen




Mina Georg Jensen elefanter fick en hedersplats


Jens föräldrars bröllopsservis 

Det är märkligt, nästan lite frustrerande, vad svårt kan vara ett välja soffbord. Vi har haft en gemensam bild i våra huvud sedan vi påbörjade detta. En vision om ett mycket karaktärsfullt soffbord i liknande träslag som vårt golv, fyrkantigt, stadigt, bastant, ca 60x80 cm stort som skulle fylla vårt vardagsrum med liv. Ganska höga krav alltså. Men vi bröjar inse att ett sådant bord finns inte, tyvärr. Nu kikar vi på annat och det som sätter käppar i hjulet är våra begränsningar på storleken. Det är skit svårt att hitta ett soffbord i ett perfekt mått. Antingen är dem för strora, för kvadratiska, för små, för lackiga, för klena osv. Nu lutar det mot ett satsbord eller ett runt bord, då det inte slutar lika mycket plats. Med ett satsbord kan man ju flytta borden lite som man vill. Jag är speciellt förtjust i när benen och bordskivan inte är i samma material. Vitt och ek känns fräscht.

 

Och det är alltså såhär det maler på i mitt huvud just nu! För att hållar uppdaterade. 

 

 

Bilder ifrån EM möbler. Mitt vs. Jens nuvarande favorit

FIna Isabella har varit på besök här hemma ikväll vilket var mysigt. Passade perfekt när Jens desutom har kvällstjänst för då kunde vi tragga på i vanlig takt. Man tjötar på ganska gött när man träffar den lilla damen. Hon inspekterade nyfiket vår lägenhet efter all renovering och gav tummen upp till både vårt kök och vardagsrum! Vi pratade om allt ifrån att vara nervös på första skoldagen och tänkte tillbaka på gamla goda galna fester. Desutom fick jag en lite försenad födelsedagspresent! Det var lite överraskande - eftersom jag fyllde år i December! haha! Men glatt överraskad såklart. Jag ska baka något gott i helgen så att jag kan prova dem! Tack fina du!

 

 

Jag vet inte hur många gånger jag har sett det här nu, gåshuden lägger sig inte. Vilket framträdande. Så starkt, så grymt, så rakt in i hjärtat!

 

 

 

Jag har precis gjort en donation till det här ändamålet. "We all need heroes" är en samling med 120 berättelser om människor som har gjort saker för att inspirera andra människor. Idag finns boken i begränsad upplaga med killen som har gjort boken ska försöka att publisera den world wide. Jag tycker att det är en fantastisk idé, därför stödjer jag det gärna. Jag kommer att vara bland dem första på kö att köpa boken när han har lyckats med sitt mål, vilket jag är säker på att han gör.  

Inspiration - Det är precis vad jag känner att jag behöver det just. Jag känner att jag har tappat mig själv lite just nu. Min drivkraft och jävlaranamma. Förmodligen behöver jag ett miljöombyte. En miljö som utmanar min kreativitet, inspirerar mig och får mig till att tänka utanför boxen. "Vill man- kan man"säger jag att det är mitt motto - men på senaste har jag faktiskt inte levt utefter det. Det ska bli ändring på det nu.

Jag längtar tills vi är färdiga med vardagsrummet och får undan alla grejer. Då ska jag sitta i vår nya soffa och spela gitarr och sjunga, sedan ska jag plocka fram mitt måleri-set som jag fick av Jens i julklapp och bara stå och måla tills att penseln har tappat alla sina strån. Jag behöver få vara mer kreativ i min vardag, jag saknar det verkligen nu känner jag. Men nu är jag vaken och hoppar på tå igen och känner mig redo för att anta nya utmaningar. Just bring it on!

Sitter i ett matkoma på vardagsrumsgolvet och bredvid mig ligger en halväten pizza och en stor godispåse värd 104 kr. Notera att det är min godispåse, jag och Jens har köpt vars en. Jens påse är värd 190 kr. Vi har precis haft pizza-picknick på vårt nya fina golv och jag inser att godispåsen inte känns som en bra idé längre. Jag sitter nu och tittar på potentiella taklampor, jag inne på en krona i mässing. Det är så snyggt och det hade brutit av på ett bra sätt. Jens står på en stol framför mig i bara kallingar och försöker koppla in lamporna som ska vara ovanför TV:n. Jag sitter snällt och frågar om jag kan hjälpa till med något. För det mesta säger han nej, fast ibland ber han mig hämta något. Då lyder jag snällt.

Vi trivs riktigt bra med vårt nya vardagsrum, även om vi har en del kvar. Golvet fick vi på plats förra helgen med gemensamma krafter och har under veckans gång monterat ihop alla möbler. Igår kom TV:n och en hylla på plats och under dagen har vi fäst upp gardinstången mm. När vi satte upp gardinstången sprack en bit av väggen... Vår nymålade vägg, även "snoppkanten" runt föntret blev förstörd. Jag ropade genast "kaffepaus!" som en avledande manöver eftersom jag såg hur Jens tålamod höll på att kapitulera. Saker kan nämligen gå i sönder när hans tålamod spricker.

Nu ska vi bara välja ut: ett soffbord, taklampa, fåtölj, sidobord, bordslampa och blandat pynt. Men det löser vi!

 

 

På något vis lyckades jag lova Jens att jag både skulle städa lägenheten och ta hand om maten ikväll medan han är iväg och tränar och så. Jag är själv overkligt trött, har ont i huvudet och vill egentligen bara slänga mig på sängen och ligga och stirra upp i taket tills jag somnar (alltså kasta bort en hel kväll i sängen, I know). Personligen så struntar jag i hur här ser ut för tillfället (inte så farligt egentligen) och jag hade kunnat tänka mig att bara ta typ en macka ikväll. Men. Ändå kommer jag att göra allt det där som jag absolut inte känner för ikväll, både städa och laga någon soppa som jag aldrig hört talas om innan men Jens tyckte verkade god. Bara för att jag har lovat Jens detta och jag tycker om att göra honom glad. Han kommer inte bli arg eller så om jag inte gör det, men jag vet att han blir glad. Jag kommer med andra ord gå emot min egen vilja ikväll bara för att jag vill se Jens le. Hur hände detta? Hur hamnade jag här? Fan, det här med kärlek suger ibland.

 

Nu är väggarna färdigmålade och vi har även beställt nytt golv som vi hoppas blir bra. Eftersom vi har fräst in nya uttag i väggen så har det varit lite si och så med vårt internet och vår TV senaste veckan. Usch vad handikappad och uttråkad man kan bli när ens hem varken har internet och TV! Det är nästan lite tragiskt. Därav har jag precis lånat hem en bok ifrån svärmor - Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann som jag hört så många prata om. Jag ska ge den en chans.

 

Veckorna bara springer iväg just nu och det sog mig att jag bara har tre veckor kvar på Tollo (vad jag vet). Där är en tjänst öppen på min avdelning med sitter ändå att tittar på lite andra jobb nu. Utbudet är magert och det gör mig lite deprimerad. Jag vill ha ett fast jobb! Tänk vad mycket skönare mitt liv hade blivit då, att kunna planera mer än ett par månader framåt osv. Men det är bara att kämpa sig vidare. Det löser sig.