Höst. Det regnar och börjar bli kallt. Det är mörkt och dystert. Det känns som att de oranga bladen som faller ifrån träden finns till bara för att liva upp stämningen lite. Som en liten färgklick i det mörka. Solen går och gömmer sig, drar sig bortåt. Jag känner mig väldigt påverkad av årstiden. Sitter hemma i soffan, vill bara ha på mig mjuka mysiga plagg, bakar kakor och dricker te som en form av tröst. Men ändå gillar jag det, på något vis. Jag påverkas, ibland åt det negativa men det ger mig även någon form av styrka. Percis som om jag ska övervinna det mörka på något vis, jag ska inte ge vika. Det blir som en spark i röven så fort det blir höst. Så är det ju för många andra också, att hösen är någon from av nystart. Det är lite märklig egentligen. Så fort det börjar bli mörkt där ute så händer något i våra hem. Vi krigar tillsammans, mot mörket.