Just nu känner jag mig som ett litet barn på Julafton, som väntar på att tomten ska komma. Jens fick nämligen några minuter ledigt på jobbet i söndags och hann ringa mig snabbt och säga att han kommer hem ikväll, istället för imorgon. Nu längtar har jätte mycket efter att få höra hans nyckel i dörren och se han kliva in i hallen. Bara tanken får mig att få fjärilar i magen. Jag har köpt hem damsugare till fika ikväll eftersom det är hans favorit. Jag har även städat, bäddat sängen och köpt hem fräscha blommor osv. Jag känner mig lite löjlig för att jag känner såhär, när det bara har gått åtta dagar utan att träffas eller att pratas vid. Men samtidigt känns det så härligt, för man inser hur mycket man faktiskt betyder för varandra - och det är så jäkla fint!