Jag tycker att det är väldigt tråkigt när Jens är iväg en längre tid. Det blir en helt annan känsla i lägenheten när jag vet att jag ska vara själv hemma. Det känns tomt. Ljudlöst. Fast samtidigt har jag kommit på mig själv att passa på att göra en massa saker då Jens inte är hemma. Jag vet inte ifall det beror på att jag försöker fördriva tiden, eller om det bara passar sig bättre när jag inte blir "störd".

 

När jag gick hem igår började jag tänka på den ena och den andra saken som jag ville göra under veckan. Sådana saker som jag så sällan gör annars. Jag ville mysa ner mig i fåtöljen med en bok, måla på en ny tavla, laga god mat ink. efterrätt, titta på en film osv. Jag kände mig inspirerad. För att det blir faktikst inte samma sak när Jens är hemma. Jag kommer inte till ro på samma sätt då jag vill måla eller läsa en bok ifall han låt säga spelar TV-spel. Då brukar jag vilja mysa ner mig brevid honom. Det kan vara som så att jag bara har vant mig vid att vänta med sådant tills jag är ensam. Men det slog mig idag, att jag brukar vänta tills jag har en kväll för mig själv. Då jag målar, läser eller något liknande. Det är bra egentligen. Det är bra att jag utnytjar min egentid. Det är mycket hälsosamt för själen.