Jag längtar efter julen. Jag vill att det ska bli december så att vi kan sätta upp adventsljusstakarna, jul-baka, dricka glögg, öppna advenskallendern och slå in paket. Jag hoppas på att snön kommer ganska tidigt, men att det inte kommer jätte mycket snö. Jag vill mysa, titta på sound of music (en tradition som jag och Jens har) och gå igenom en julpyntad stad.

 

Som sagt, jag längtar efter julen.

 

Jag sitter med lätt rödsprängda ögon och snuvig näsa efter att ha sett sista delen av miniserien "Torka aldrig tårar utan handskar" baserad på Jonas Gardells romantriologi om 1980-talets HIV-epidemi. Jag blev otroligt berörd och hoppas innerligt att det inte är någon som har missat denna serie/bok! Jag grät, jag kände, jag skrattade, jag älskade och jag led. Se den - ifall ni inte har!

Höst. Det regnar och börjar bli kallt. Det är mörkt och dystert. Det känns som att de oranga bladen som faller ifrån träden finns till bara för att liva upp stämningen lite. Som en liten färgklick i det mörka. Solen går och gömmer sig, drar sig bortåt. Jag känner mig väldigt påverkad av årstiden. Sitter hemma i soffan, vill bara ha på mig mjuka mysiga plagg, bakar kakor och dricker te som en form av tröst. Men ändå gillar jag det, på något vis. Jag påverkas, ibland åt det negativa men det ger mig även någon form av styrka. Percis som om jag ska övervinna det mörka på något vis, jag ska inte ge vika. Det blir som en spark i röven så fort det blir höst. Så är det ju för många andra också, att hösen är någon from av nystart. Det är lite märklig egentligen. Så fort det börjar bli mörkt där ute så händer något i våra hem. Vi krigar tillsammans, mot mörket.

 

 

 

Vår kaffebryggare slutade fungera under söndagen vilket klart var mycket tragiskt för oss. Jag försökte nonchalera problemet och tänka att jag inte behöver något kaffe. "Vill man - kan man" sa jag till mig själv. Det första dygnet klarade jag mig faktikst ganska bra och kände mig ganska optimistisk, fram tills igår kväll. När huvudvärken började komma krypande fick jag erkänna mig själv besegrad. Vem försöker jag lura? Jag både vill ha och behöver mitt kaffe. 

Pappa kom förbi nu i förmiddags för att hämta ett instrument som han glömde i söndags och när jag öppnar dörren så står han där - med två koppar kaffe i handen! Lyckan är obeskrivlig. Jag grabbade snabbt tag i kaffet och drog in ett djupt andetag. Kaffe luktar så gott! Så bjöd jag in min pappa och vi satt vid köksbordet och pratade medan vi drack vårt kaffe. Vi diskuterade lite jobb inför kommande vecka, han har några grejer som han behöver hjälp med. Det känns bra att ha några små saker att göra under tiden jag söker annat. Men bäst av allt var den enkla gesten att köpa med sig kaffe. En så enkel gest, men som förgyllde min dag. Tänk på det där ute - det är  dem små sakerna som gör det.

Fredag - som jag har längtat. Längtat efter att arbetsveckan ska ta slut och bara få komma hem och ta det lugnt. Att jobba under semesterperioden tar på krafterna. Jag förundras lite över att jag har längtat efter att få komma hem och kura ner mig i sängen brevid jens, på med glasögonen och ta fram min knep och knåp tidning. Hur kul är jag? När blev jag så gammal? När jag yttrar order känner jag mig som en 60 plusare.

 

 

 

 

I mitt fall känner jag att jag vill berätta så mycket mer om mig själv än vad det får plats med på en sida. Eftersom jag är ung och har inte jätte mycket erfarenhet så vill jag ju berätta så mycket om möjligt om mig själv och om allt jag har gjort hitintills som utvecklat mig på olika vis. Samtisigt är svårt för mig att skriva om varför jag är bra och varför jag är rätt person för dom. Det tar emot. I vissa fall är jag alldeles för ödmjuk. Det är de där svenska.

Jag sitter och sliter mig lite i håret just nu. Jag måste hitta de där nyckelorden som beskriver mig på ett bra och kortfattat sätt. Jag blir aldrig nöjd.

Jag läste precis en om att den utbildningen som jag gick har fått forstätta ytterligare

ett år. Det gör mig glad! Frågar man mig så tycker jag att alla ska gå min utbildning,

eftersom jag tyckte att det var två grymma år. Även om de har gjort om lite i

utbildningsplanen så tror jag att den fortfarande håller måtter - hoppas på att

den är snäppet vassare! Jag blir i alla fall glad för Pauls, Osby och alla kommande

elevers skull!

Keep it up!

/M