Onsdag, Onsdag, Onsdag.. Kära onsdag.

Imorse väckte Östen mig med sin höga, maskulina röst och började samtidigt dra klorna i sängkanten så att det kändes som att kontinentalplattorna var på väg ifrån varandra i en hastig fart. Min katt vet med andra ord hur man får upp en styck Maria ur sing säng där en något skeptisk blick oftast medföljer. Mat, det är allt den där katten tänker på.

Det som gjorde denna morgonen nämnvärd var att jag steg upp och märkte förvånat att min hals hade fått besök av ett gäng kråkor! Ja asså, jag var hes - fruktansvärt hes! När väl förvåningen hade lagt sig blev ansiktsuttrycket annorlunda och jag började små le, jag är nämligen en av de människor som faktikst roas av att vara hes. Om det kommer i små mängder vill säga. De låter ju så dumt! Kalla mig knasig om du så vill, men visst finns det en gnutta komik i det hela? Men mitt nya sound lindrades efter någon kopp kaffe. Fast jag kan ännu känna av det lite, kan man förvänta sig liknande tillstånd imorgon då jag vaknar? Jag skippar det helst, jag roas sällan av samma sak mer än en gång, på följd då.

Har förövrigt suttit hemma hela dagen, bortsett från min numera dagliga prommenad. Jag har blivit tilldelad den ädla uppgiften att påbörja "´Projekt Antonia" som jag väljer att hemligstämpla. Ganska orelevant info om man inte är denna dam faktikst..

På tal om fröken Weber så tittade hon nyss in, tydligen så saknar Weber-hushållet balsam.. Så där gick kranen igång!
Tänkte kila in till stan en runda sen och kolla läget, ses vi?

/M